Ny handbok i vägbelysning

Trafikverket har tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) tagit fram regler för Vägars och Gators utformning (VGU). De reglerna är obligatoriska att användas inom Trafikverket. För kommunerna är VGU ett frivilligt och rådgivande dokument.

VGU är anpassat till en regelverksstruktur, med följande nivåindelade dokumenttyper:

· Myndighetsföreskrift, författningar som gäller för alla väghållare.
· Övergripande krav, krav på samhällsnytta, systemstandard och livscykelkostnader, oftast ställda på en funktionell nivå. Trafikverket ställer alltid dessa krav på de egna anläggningarna.
· Krav, denna dokumenttyp innehåller krav som åberopas i kontrakt, och används för upphandling av planering, projektering, byggande, underhåll och drift.
· Råd, denna dokumenttyp innehåller råd om hur krav tolkas och tillämpas.

Reglerna innebär att man på ett tydligt sätt beskriver den färdiga väg- eller gatuanläggningens egenskaper. Det betyder att Krav- och Rådsdokumenten kan användas som underlag för upphandling av projekteringsuppdrag och totalentreprenader och åberopas i kontrakt för dessa.

VGU används som samlande beteckning för styrande dokument inom vägars och gators utformning. Hit hör dokumenten:

· Övergripande krav Vägars och gators utformning, Publikation 2012:181
· Krav för Vägars och gators utformning, Publikation 2012:179
· Råd för Vägars och gators utformning, Publikation 2012:180

Vägbelysningshandboken är en komplettering till Vägar och Gators Utformning (VGU). Syftet är att kunna tillämpa och förstå motiven till många krav och råd i VGU del Vägbelysning samt ge vägledning för lämpliga belysningslösningar.

I handboken ges även möjlighet till fördjupande kunskap samt hänvisning till litteratur inom belysningsområdet.

Handbokens första del beskriver vägbelysningens funktion och egenskaper i generella och grundläggande termer. I dessa kapitel beskrivs bland annat mörkerseende, trafikanters behov, definitioner och begrepp, samt allmänna principer för utformning av en vägbelysningsanläggning. Del 1 rekommenderas särskilt till den som efterfrågar grundläggande kunskaper om vägbelysning.

Handbokens andra del inleds med ett kapitel som innehåller generella råd och rekommendationer för utformning av en vägbelysningsanläggning, vad gäller till exempel ljuspunktsplacering, stolpplacering och val av ljuskälla (kapitel 5). Därefter följer tre kapitel med konkreta rekommendationer och förslag till utformning för vägbelysningsanläggningar på landsbygd, i tätort och på GC-vägar (kapitel 6–8). Sist i den andra delen finns en checklista för projekteringen. Del 2 utgör handbokens huvudsakliga innehåll och är avsedd att fungera som ett stöd vid planering och projektering.

En belysningsanläggning kan utformas på många olika sätt. Det finns sällan ett rätt sätt, utan det går ofta att hitta olika lösningar som funktionellt sett är likvärdiga. Många gånger är det platsspecifika faktorer, såsom till exempel tillgängligt utrymme, typ av miljö, befintliga anläggningar eller mängden omgivningsljus som avgör vad som är den mest lämpliga utformningen. Dessutom sker det en ständig teknisk utveckling där nya lösningar och alternativ görs tillgängliga. Handboken innehåller därför inga färdiga typlösningar, utan istället ges generella utformningsförslag på en övergripande nivå. Tanken är att de förslag och råd som ges i handboken ska vara konkreta och tillämpbara, men samtidigt ge projektören utrymme att själv välja den lösning som passar bäst i det specifika fallet.