Nämn några frågor ni jobbar med just nu.
– Vi har arbetat mycket gentemot regeringens elektrifieringsstrategi, där vi lyft fram en mängd av de förslag vi ser som viktiga för att klara framtidens elanvändning. Det handlar om allt från att stärka utbyggnaden av elnäten till att se över hur elmarknaden fungerar. Även regeringen har pekat på en fördubblad elanvändning till år 2045 och detta kommer inte att vara möjligt utan stora investeringar och reformer som gör det möjligt.
– Ett annat aktuellt exempel är negativa utsläpp, att lagra koldioxid. Här är energibranschen långt framme med konkreta projekt för hur koldioxidutsläpp från biobränslen kan skiljas vid exempelvis kraftvärmeverk. Detta är en förutsättning för att Sverige ska klara sina klimatmål.
Ni har, tillsammans med Energiforsk och Profu, tagit fram en scenarioanalys för elanvändningen i Sverige år 2045. Berätta!
– Analysen speglar ett högnivåscenario där samtliga hittills aviserade satsningar på elektrifiering blir verklighet. Det gäller all den el som kommer att krävas till batterifabriker, för att producera fossilfritt stål, för att elektrifiera transportsektorn och mycket annat. Resultatet visar att Sveriges elanvändning bli så mycket som 310 TWh år 2045 – en ökning med omkring 120 procent från dagens 140 TWh. Vi ser att ökningen till största del kommer att ske i norra Sverige vilket kommer rita om kartan för det svenska elsystemet eftersom vi idag har det mesta av förbrukningen i de södra och mellersta delarna av landet.
Vilka utmaningar ser ni väntar runt hörnet?
– Vi står inför en enorm utbyggnad av elsystemet där vi behöver utveckla ett i många delar helt nytt system – på bara drygt 20 år. Det gör att ”Business as usual” inte längre kommer att räcka till. Energibranschen står redo men vi behöver nu få rätt förutsättningar att kunna göra detta. Bland annat måste elnätet kunna byggas ut i snabb takt och dagens långa tillståndsprocesser behöver därför effektiviseras och kortas väsentligt. Vi behöver också säkra incitamenten för elnätsinvesteringar så att vi mer proaktivt kan börja bygga ut det elnät vi behöver på sikt.
– Vi måste också riva hinder för olika sorters fossilfria produktionsslag och tekniker, befintliga såväl som nya. Mycket pekar på att utbyggnaden till stor del kommer att ske i form av vindkraft och även solkraft. Det är bra ur klimatsynpunkt men då produktionen är väderberoende går den inte att styra på samma sätt som till exempel vattenkraft, kärnkraft och kraftvärme. En stor utmaning blir därför att säkerställa att vi också i framtiden har ett stabilt elsystem som kan leverera el även kalla vinterdagar när det inte blåser. Därför behöver marknadsmodellen ses över och uppdateras så att det skapas incitament för planerbara kraftslag. Dessa har en väldigt viktig roll i att kunna balansera förnybar produktion från till exempel vindkraft när det inte blåser.
– Ytterligare en stor utmaning är att säkra kompetensförsörjning till energibranschen. En avgörande förutsättning för att allt detta ska kunna bli verklighet är att det finns personer som kan göra jobbet. Här behöver vi i energibranschen arbeta tillsammans med politiker och beslutsfattare i andra delar av samhället för att säkerställa att vi kan attrahera ny kompetens till branschen.
Vilka delar i framtidens marknadsmodell är mest kritiska för att få till de investeringar som krävs framöver?
– Det här med ny marknadsmodell är en knepig fråga. Det pratas en hel del om det men det finns ingen som har något svar på frågan och ingen kan heller direkt peka på att det är något fel med den nuvarande modellen. Men på frågan vad som är mest kritiskt är tillståndsprocesserna det mest konkreta svaret. Men den stora biten är osäkerheten om framtiden. På elmarknaden är den politiska osäkerheten störst när det gäller vilka beslut som kommer att fattas, vilket inte enbart handlar om svensk politik utan även den europeiska då ramverket för elmarknaden huvudsakligen sätts av EU.
Elnätregleringen 2024 är fortsatt inte satt – varför dröjer det?
– En utmaning som finns sedan ett antal år, och som fortfarande kvarstår, är att avgöra vad som är en rimlig avkastning i elnätsverksamhet. Kundernas intresse av skäliga tariffer måste beaktas samtidigt som företagen får rätt förutsättningar för att kunna driva och utveckla verksamheten. Elnäten är en möjliggörare för den ökade elektrifiering vi står inför och omställningen kommer att kosta. Regleringen syftar till en avvägning mellan dessa olika perspektiv.
– Ren Energi, lagstiftningspaketet inom EU, ska implementeras. Ett exempel på utveckling av regelverket är att elnätsregleringen ge incitament att använda sig av flexibilitetsresurser. Elnätsinvesteringar kommer att vara oerhört viktiga framöver med tanke på prognoserna om ökad elanvändning, men elnätsföretagen ska även uppmuntras att överväga alternativ till investeringar. Hur man skapar en regleringsmodell som likställer sådana kostnadsbaserade lösningar med investeringar är utmaning.
– Det kan även nämnas att det nyligen har kommit en dom från EU-domstolen mot Tyskland. EU-kommissionen har där fått rätt i ett antal frågor som handlar om på vilket sätt elmarknadsdirektivet ska implementeras och hur tillsynsmyndighetens oberoende säkerställs. Domen är av intresse även för Sverige. Det här kan nu förmodligen ta viss tid att analysera, för att avgöra hur regelverket avseende tariffer och intäktsramar sätts upp på ett korrekt sätt.
Vilka är de allra viktigaste åtgärderna för att vi ska ha ett hållbart elnät i framtiden?
– Ökat kundinflytande. I dagens regleringsmodell har inte kunder, eller kundrepresentanter, någon naturlig roll. Vi ser fördelar med att kunderna på ändamålsenligt sätt ges möjligheter att föra fram sina synpunkter avseende intäktsramarna.
– Incitament för kostnadsbaserade lösningar, såsom användning av flexibilitetsresurser som alternativ till investeringar. Regleringen bör anpassas så att den inte motverkar ett val av kostnadsbaserade lösningar när det är den mest kostnadseffektiva och lämpligaste åtgärden.
– Kalkylräntan. Omfattande elnätsinvesteringar kommer att krävas för att möjliggöra elektrifieringen. Kapital måste kunna attraheras för dessa investeringar och en rimlig avkastning måste vara möjlig för elnätsföretag liksom för andra företag. Kalkylräntan ska sättas med ett framåtblickande, långsiktigt och stabilt perspektiv enligt gällande praxis, vilket måste omsättas i en beräkningsmetod som uppfyller dessa kriterier.
– Överrullning vid avvikelse från intäktsramen. Om intäkterna understiger intäktsramen vid avstämning efter en reglerperiod, får enligt dagens regler det utrymme som inte har använts rullas över till en efterföljande period. Om det rör sig om stora belopp kan ett företag få problem att tillgodogöra sig intäkterna på endast fyra år utan att priserna påverkas kraftigt. Vi ser detta som ett stort problem. Överrullning skulle behöva tillåtas i mer än en reglerperiod.
– Slutligen behöver vi komma ifrån situationen med ständiga rättsprocesser avseende intäktsregleringen. Historien har visat att processerna med dagens förutsättningar kan bli så utsträckta i tiden att de äventyrar den normala processen för intäktsramarna. Förutsägbarheten har inte varit optimal då vissa beslut har vunnit laga kraft väldigt sent i reglerperioderna. Det kan heller inte uteslutas att rutinerna för avstämning och omprövning efter en reglerperiod kan bli svåra att utföra om det här skulle upprepas. I förebyggande syfte bör regelverket ses över för att undvika sådana konsekvenser.
ENERGIFÖRETAGEN SVERIGE
Energiföretagen Sverige bildades i april 2016. De är en branschorganisation för nästan 400 företag som producerar, distribuerar, handlar med och lagrar energi. Deras främsta uppgift är att skapa goda affärsmässiga villkor för medlemmarna, som med sin verksamhet vill verka för hållbara och resurseffektiva energisystem.
Text: Sara Schröder